Innan jag började på HDK hade jag det som mitt STORA mål, att komma in där. Jag gick estetiskt program på gymnasiet och tog en konstkurs efter studenten samt gick en ettårig eftergymnasial designutbildning innan mina arbetsprover höll måttet för att låta mig få komma in på skolan.
Mitt stora mål i livet var nått. Men. Jag kände mig tom.
Efter en månad rasade hela mitt konstnärliga självförtroende då första kritiken sänkte mig i ett av de små studierummen. Det var vid ett individuellt samtal med en handledare. Jag hade blivit ombedd att ta med mina arbetsprover samt eget arbete till mötet. I mitt fall handlade det enbart om porträtt i blyerts och akryl. Under hela min "porträttperiod" hade jag fått höra av min omgivning hur begåvad och talangfull jag var. Men i det lilla studierummet, stolt ovetandes av vad som komma skulle, fick jag plötsligt höra: "Släng detta! Eller bränn det!"
Träffarna och samtalen fortsatte hela terminen och redan vid jul hade jag bestämt mig (för mig själv) att ta en paus från HDK. Det var inte som jag förväntat mig och jag var besviken och villrådig. Trots det tidigt tagna beslutet gick jag färdigt hela första året. Kreativiteten var död.
På hösten började jag arbeta i butik, två olika. Jag trivdes väldigt bra i den andra butiken av de två och stannade där till nästkommande höst, under året började det klia i fingrarna efter att skapa efter jul. På våren deltog jag i en vårutställning som gästkonstnär.
Nästa höst, år 2007, drog jag upp till Stockholm för att arbeta som allt-i-allo på min pappas arkitektkontor. Det var också då som jag startade upp mitt företag: Kristin Erséus Art & Illustration, mest för att kunna fakturera för några små illustrationsuppdrag. Bl.a. arbetade jag åt Wella, tecknade hårfrisyrer, både klippningar och uppsättningar.
När jag arbetat upp skaparglädjen och kreativiteten igen, gick jag färdigt mina kandidatår på HDK. Först då kunde jag förstå min handledares mening med kritiken till mina porträtt och Jag höll med.
I höstas tog jag åter upp mitt företag, men kortade ner hela namnet till "kerstin:" anledningen var två saker. Dels för att det egentliga namnet var så långt och jobbigt att säga och dels för att jag vill särskilja på företagsnamnet och min egen person.
Det är viktigt för mig; Det som är jag, har inte mitt företag med att göra, och det som mitt företag är skall inte få påverka för mycket i mitt privatliv eller mitt "jag". Förstår ni?
Att starta företag har så många sidor, positiva och negativa. Man får göra det man vill och hur man vill, och har man tur tjänar man pengar på sin hobby. Men sen har vi nackdelarna och det är att det ofta är en instabilitet och en otrygghet i att starta eget. Man vet inte hur det kommer gå. All tid går åt och man blir så känslomässigt engagerad i hela altet.
Att gå ut skolan innebär ju också att man plötsligt står på egna ben, ingen att luta sig emot och ingen att rådfråga om det behövs. Var finns alla tips?
Jag startade designkollegorna och snabbare än jag kunnat ana haglade både information och tips över mig från gruppen. Jag var mer än nöjd!
På företagsfronten hankar jag mig fram, envis och fast besluten om att kämpa vidare. I veckan skall jag fixa med beställningar och fila på nya kerstin:prylar samt jobba på godsaker för oss designkollegor, till er alla därute som törstar efter unika fin- och bra-saker. Som jag alltid säger: Håll tillgodo!
Oj, nu är klockan mycket! Lägger upp lite bilder, sen tackar jag för mig! Har ni frågor? Maila: info@kristinerseus.com eller kika på min egen blogg: http://blogg.kristinerseus.com/ eller hemsidan: http://kristinerseus.com/
/Kristin
Det är så intressant och kul att höra andra berätta om sina liv och mål. Inspirerande.
SvaraRaderaHeja! :)