Howdy all
Thought I'd take a minute to briefly introduce myself here, as I was so impressed with Kristin's entry a few days back. It really reinforced for me how this project is all about telling the stories behind the products, and not just being a 'loppis'. The more we know about each other, on a personal level, the more we grow as a group. And the more we grow as a group...well that's how we start a revolution! :)
I'm turning 35 next month. I keep telling everyone that I look more like George Clooney every year, but the common vote seems to be a slightly-greying Fred Flintstone. Oh well.
I'm from Vancouver, Canada originally, and have been in Sweden for almost 9 years now. So yes I understand Swedish just fine ;) My spelling is hideous, so I really just keep it as a party trick for friends. Ha ha. But naturally respond to my posts in Swedish!!
I just graduated MFA from HDK this past spring, from their industrial design masters program, and for 6 years I have been running Black Badger Advanced Composites. A company I started because of my experience with carbon fiber stuff, but I have since shifted focus towards contemporary jewelry design. Quite a shift!
I wanted to write this introduction partially so Kristin would see that it wasn't just her who felt sooooo burned out and rejected by her experience. Been there as well myself. I came to Sweden in 2002 after being accepted at Ingvar Kamprad DesignCentrum at Lund University. All was great and dandy, and after a full year and a half of studying there, I was told that the program wasn't set up to allow foreign students to actually graduate, and would I kindly leave without making trouble. Awesome. Moved to Europe totally on my own, and after making a nice little life for myself, I was being discarded. Discarded because keeping me around would have been...i don't know - extra paperwork for someone?
This happened just a month or so before a large portion of my class was going to the Johnson Space Center in Texas -we're talking NASA here people- for a 4 week intership and project. I was told that I would not be joining, and was literally removed from the program mid-term and dropped into SFI classes at Komvux. I was already learning Swedish just fine, as I had met my wife-to-be about 6 months after moving here. Keep in mind that the entire design program in Lund was in english, in fact the head professor was german, and didnt know a single word of swedish, so we didnt even have the option to present or write in swedish.
I think what really smoked my bacon (canadian expression) was that Lund had removed my purpose. Without the design education that I had uprooted my entire life and come here specifically for, I had no purpose. Even a dog wants a ball to chase or a stick to chew on, and watch how quickly they sink when you deny them of that. It's just who we are.
That same mentality is what I see happening around here, to many of my dearest friends. The industry here can't support us, and to be honest doesnt seem to want us or need us. So if you will excuse the language here, I say #&%* them, and let's kickstart our own industry. We have all the skills that we need here, among this fantastic new community. We all feel dissapointed and rejected, and this group is what we have collectively desired. It gives us a common voice, and allows us to recreate our own sense of purpose.
I moved to Göteborg in 2008 for the masters program at HDK, and I instantly felt there was something special with this city.
From my own experience at HDK design, it seems that the only ones who actually get hired, are those that work in car design. Not even car design, but car styling. Amazing sketches of cars that we don't even really need. Shame that car design is such a staple industry here in GBG, but I think what we need to do with this Designkollgorna is to show these heavyweights that we have what they need.
They just might not know it yet.
That's where we come into the picture.
//J
onsdag 9 mars 2011
söndag 6 mars 2011
kerstin:
Låt mig få presentera mig själv, för er som inte känner mig. Kristin heter jag, är snart 28 år och bosatt i Göteborg. För snart ett år sedan tog jag min kandidatexamen på HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) med inriktning på mönster och illustration (enligt mig själv).
Innan jag började på HDK hade jag det som mitt STORA mål, att komma in där. Jag gick estetiskt program på gymnasiet och tog en konstkurs efter studenten samt gick en ettårig eftergymnasial designutbildning innan mina arbetsprover höll måttet för att låta mig få komma in på skolan.
Mitt stora mål i livet var nått. Men. Jag kände mig tom.
Efter en månad rasade hela mitt konstnärliga självförtroende då första kritiken sänkte mig i ett av de små studierummen. Det var vid ett individuellt samtal med en handledare. Jag hade blivit ombedd att ta med mina arbetsprover samt eget arbete till mötet. I mitt fall handlade det enbart om porträtt i blyerts och akryl. Under hela min "porträttperiod" hade jag fått höra av min omgivning hur begåvad och talangfull jag var. Men i det lilla studierummet, stolt ovetandes av vad som komma skulle, fick jag plötsligt höra: "Släng detta! Eller bränn det!"
Jag blev helt chockad. Förstod ingenting. Efter mötet hade jag en lite personlig kris. Jag hade lagt så mycket av mitt eget "jag"-självförtroende i mitt skapande och tecknande. Nu skulle jag istället teckna känslor och inte direkt avbilda något som redan fanns. Jag var helt trasig. Hur gör man?
Träffarna och samtalen fortsatte hela terminen och redan vid jul hade jag bestämt mig (för mig själv) att ta en paus från HDK. Det var inte som jag förväntat mig och jag var besviken och villrådig. Trots det tidigt tagna beslutet gick jag färdigt hela första året. Kreativiteten var död.
På hösten började jag arbeta i butik, två olika. Jag trivdes väldigt bra i den andra butiken av de två och stannade där till nästkommande höst, under året började det klia i fingrarna efter att skapa efter jul. På våren deltog jag i en vårutställning som gästkonstnär.
Nästa höst, år 2007, drog jag upp till Stockholm för att arbeta som allt-i-allo på min pappas arkitektkontor. Det var också då som jag startade upp mitt företag: Kristin Erséus Art & Illustration, mest för att kunna fakturera för några små illustrationsuppdrag. Bl.a. arbetade jag åt Wella, tecknade hårfrisyrer, både klippningar och uppsättningar.
När jag arbetat upp skaparglädjen och kreativiteten igen, gick jag färdigt mina kandidatår på HDK. Först då kunde jag förstå min handledares mening med kritiken till mina porträtt och Jag höll med.
I höstas tog jag åter upp mitt företag, men kortade ner hela namnet till "kerstin:" anledningen var två saker. Dels för att det egentliga namnet var så långt och jobbigt att säga och dels för att jag vill särskilja på företagsnamnet och min egen person.
Det är viktigt för mig; Det som är jag, har inte mitt företag med att göra, och det som mitt företag är skall inte få påverka för mycket i mitt privatliv eller mitt "jag". Förstår ni?
Att starta företag har så många sidor, positiva och negativa. Man får göra det man vill och hur man vill, och har man tur tjänar man pengar på sin hobby. Men sen har vi nackdelarna och det är att det ofta är en instabilitet och en otrygghet i att starta eget. Man vet inte hur det kommer gå. All tid går åt och man blir så känslomässigt engagerad i hela altet.
Att gå ut skolan innebär ju också att man plötsligt står på egna ben, ingen att luta sig emot och ingen att rådfråga om det behövs. Var finns alla tips?
Jag startade designkollegorna och snabbare än jag kunnat ana haglade både information och tips över mig från gruppen. Jag var mer än nöjd!
På företagsfronten hankar jag mig fram, envis och fast besluten om att kämpa vidare. I veckan skall jag fixa med beställningar och fila på nya kerstin:prylar samt jobba på godsaker för oss designkollegor, till er alla därute som törstar efter unika fin- och bra-saker. Som jag alltid säger: Håll tillgodo!
Oj, nu är klockan mycket! Lägger upp lite bilder, sen tackar jag för mig! Har ni frågor? Maila: info@kristinerseus.com eller kika på min egen blogg: http://blogg.kristinerseus.com/ eller hemsidan: http://kristinerseus.com/
Sov gott!
/Kristin
Innan jag började på HDK hade jag det som mitt STORA mål, att komma in där. Jag gick estetiskt program på gymnasiet och tog en konstkurs efter studenten samt gick en ettårig eftergymnasial designutbildning innan mina arbetsprover höll måttet för att låta mig få komma in på skolan.
Mitt stora mål i livet var nått. Men. Jag kände mig tom.
Efter en månad rasade hela mitt konstnärliga självförtroende då första kritiken sänkte mig i ett av de små studierummen. Det var vid ett individuellt samtal med en handledare. Jag hade blivit ombedd att ta med mina arbetsprover samt eget arbete till mötet. I mitt fall handlade det enbart om porträtt i blyerts och akryl. Under hela min "porträttperiod" hade jag fått höra av min omgivning hur begåvad och talangfull jag var. Men i det lilla studierummet, stolt ovetandes av vad som komma skulle, fick jag plötsligt höra: "Släng detta! Eller bränn det!"
Träffarna och samtalen fortsatte hela terminen och redan vid jul hade jag bestämt mig (för mig själv) att ta en paus från HDK. Det var inte som jag förväntat mig och jag var besviken och villrådig. Trots det tidigt tagna beslutet gick jag färdigt hela första året. Kreativiteten var död.
På hösten började jag arbeta i butik, två olika. Jag trivdes väldigt bra i den andra butiken av de två och stannade där till nästkommande höst, under året började det klia i fingrarna efter att skapa efter jul. På våren deltog jag i en vårutställning som gästkonstnär.
Nästa höst, år 2007, drog jag upp till Stockholm för att arbeta som allt-i-allo på min pappas arkitektkontor. Det var också då som jag startade upp mitt företag: Kristin Erséus Art & Illustration, mest för att kunna fakturera för några små illustrationsuppdrag. Bl.a. arbetade jag åt Wella, tecknade hårfrisyrer, både klippningar och uppsättningar.
När jag arbetat upp skaparglädjen och kreativiteten igen, gick jag färdigt mina kandidatår på HDK. Först då kunde jag förstå min handledares mening med kritiken till mina porträtt och Jag höll med.
I höstas tog jag åter upp mitt företag, men kortade ner hela namnet till "kerstin:" anledningen var två saker. Dels för att det egentliga namnet var så långt och jobbigt att säga och dels för att jag vill särskilja på företagsnamnet och min egen person.
Det är viktigt för mig; Det som är jag, har inte mitt företag med att göra, och det som mitt företag är skall inte få påverka för mycket i mitt privatliv eller mitt "jag". Förstår ni?
Att starta företag har så många sidor, positiva och negativa. Man får göra det man vill och hur man vill, och har man tur tjänar man pengar på sin hobby. Men sen har vi nackdelarna och det är att det ofta är en instabilitet och en otrygghet i att starta eget. Man vet inte hur det kommer gå. All tid går åt och man blir så känslomässigt engagerad i hela altet.
Att gå ut skolan innebär ju också att man plötsligt står på egna ben, ingen att luta sig emot och ingen att rådfråga om det behövs. Var finns alla tips?
Jag startade designkollegorna och snabbare än jag kunnat ana haglade både information och tips över mig från gruppen. Jag var mer än nöjd!
På företagsfronten hankar jag mig fram, envis och fast besluten om att kämpa vidare. I veckan skall jag fixa med beställningar och fila på nya kerstin:prylar samt jobba på godsaker för oss designkollegor, till er alla därute som törstar efter unika fin- och bra-saker. Som jag alltid säger: Håll tillgodo!
Oj, nu är klockan mycket! Lägger upp lite bilder, sen tackar jag för mig! Har ni frågor? Maila: info@kristinerseus.com eller kika på min egen blogg: http://blogg.kristinerseus.com/ eller hemsidan: http://kristinerseus.com/
/Kristin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)